Om ca en timme kommer Thomas för att hämta de saker han har kvar här. Jag har ingen aning om vad jag känner inför det. Det får jag kanske reda på efteråt. Det ska bli skönt att bli av med hans saker, men troligtvis fruktansvärt jobbigt att träffa honom... Jen sa att jag inte behöver vara här, att dom kan ta emot honom, men det känns mest löjligt. Jag menar, vi är två vuxna människor som ändå skiljdes på goda termer.
Fan. Nu kom ångesten. Fortsätt arbeta och plocka. Känn inte tänk inte bara gör. Mitt nya mantra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar