"Rena mig så blir jag ren
hela mig så blir jag hel
drag mig till dig, så for mitt hjärta ro"

Den delen av förlåtelsebönen gick rakt in i mig.

Maten går enligt vågen åt helvete. Jag förstår inte, jag trodde verkligen att jag åt ok. Men imorgon är det nyårsafton. Med mat och vänner och alkohol och bara... bra.

Rastlös och ångest men spikmattan gör underverk. Jag läser och läser och läser, det var år sen jag kunde sitta och bara läsa hemma.

Och så mycket annat. det kommer sen

jag trodde aldrig att jag skulle skriva såhär mycket här... men det är så mycket tankar och funderingar. fast när jag tittar på inläggen så inser jag hur negativt allt är. men jag mår bra ganska ofta. men då behöver jag ju inte ventilera.

just nu har jag suttit på golvet i närmare en timme. bara inte kunnat göra någonting. gästerna tittar på film och för första gången på 6 dagar är jag ensam, har tid för att tänka, för att verkligen känna efter. jag är här men ändå inte. mest tom? slutkörd kanske. ångesten börjar smyga sig på och jag vet inte varför jag inte tar lugnande. det tar emot helt enkelt.
imorgon har jag lovat mig själv att inte göra någonting, att bara ligga på spikmattan och titta på so you think you can dance och återuppta livet på tisdag. men chansen att jag klarar av att bara ligga i mer än en timme är inte så stor direkt.


"now i'm forced to look behind
i'm forced to look at you
you have a thousand faces
tell me, tell me which is you..."

"lying over and over and over"

jag börjar känna saker om det m och f gjorde igen. jag vill inte.

däääär kickar stesoliden in och jag börjar klara av tanken på att åka till centralbadet med jen och våra gäster imorgon. jag har inte gått upp ett enda hekto under julen men ändå får jag en sån jävla ångest. jag har ingen dulcolax kvar så jag kan inte rensa magen heller.

imorse frågade thomas mig om jag kom ihåg allt från inatt och... uppenbarligen gör jag inte det. jag hade blivit helt frånvarande och när tove tog i mig sparkade jag och kröp sen ihop i forsterställning.
idag har jag haft svårt att hålla mig närvarande, jag ser att folks munnar rör på sig men jag får inte ihop orden. såhär mycket har det inte varit på 4-5 år eller så. kanske är det för att min kropp inte mår bra? jag vet inte.
men annars är det ok. eller... sitter och tittar på so you think you can dance och jag såg just en underbar koreografi och min första tanke var "det här måste jag prata med miia om"... vi båda tittade på och älskade och diskuterade so you think you can dance.
men, som sagt, annars ok.

farmor bad för mig idag. hon frågar hur min relation till gud är och jag sa komplicerad. men vi bad. eller ja, hon bad. det finns ju fortfarande inom mig liksom.

peopled out. folk överallt. kan inte sluta tänka på och jämföra mig med a. kan inte sluta tänka på mat. kan inte sluta tänka på hur lätt det vore att bara släppa taget. r frågade om jag är sjukskriven nu. tanken på skolan stressar halvt ihjäl mig. men jag är inte på långa vägar sjuk nog.

kan inte sluta tänka. kan inte hålla mig närvarande. det slutar inte snurra. om en timme är det middag med 13 personer. och vin. tack gode gud för vin. kanske kan jag landa då. vilken dag som helst ska jag ta tag i allt. bara inte nu.

det blev två saker som blev fel så det blev en stesolid. nu är det snack om midnattsmässa så kaffe och koffeinpiller och kanske en ritalin och visst fan är jag en hycklare men jag har heller aldrig påstått något annat.

annars har julen varit ok. annorlunda, men ok. jag har inte ens ätit för mycket.


later:
....fast jag tog ju inte ritalinen för att bli hög. bara för att orka. vi ska iväg på midnattsmässa nu. vet inte riktigt hur det hände.

Just nu känns det bara som att imorgon är dagen för stesolid och extra starka koffeintabletter.

Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till Thomas.... jag tål inte hans närhet men jag vet inte om det är på grund av honom eller att jag tillfälligt har svårt med fysisk kontakt överhuvudtaget. Folk runt omkring mig dumpar folk till vänster och höger och jag bara... jag vet inte. Men det är jul och allt ska vara frid och fröjd. Det är bara att låtsas.

Fyfan för igår... självskadetankar som var på tok för nära att bli verklighet, jag satt med raklad och omläggning framför mig. Blev tillslut övertalad att ta en imovane och gå ner till pappa med en lapp. Det slutade med att han sov på soffan utanför mitt rum, med min dörr öppen. Jag vill fortfarande men inte lika starkt, idag kommer jag köra med lugnande på fasta tider, som på avdelningen.

Måste in till stan vilket nog inte kommer göra det mycket bättre, allt jävla folk. Men det måste gå. Vill köpa vodka så jag kan smådricka hela julafton men jag får inte bli för full. Vet bara inte hur jag ska stå ut, speciellt med min kusin där. Jag tänker som så att jag kommer i alla fall vara smalare än henne...då kommer jag känna mig lite duktig. Friskt tänkande, verkligen.

Lite mindre stressade över jobbet nu, bara december månad kvar att räkna. Sen är det städning och min lilla julgran kvar.

Jag vet inte vad jag ska göra med denna blogg... alltså vem det är som ska få läsa eller inte. Det känns så jävla hemskt mot T, men ibland orkar jag inte visa mitt allra innersta och mitt mående för honom. Han bli så himla på och det är just det jag inte behöver. Det blir bara ångest över allt. Nu har jag iaf tagit stes. Imorgon ska jag in till stan också, det hade jag missat i planeringen. Stress stress stress. Men det löser sig.


vill bara skada mig. som fan.

Ångest över det mesta. Speciellt över julen. Allt mat och allt folk och min fucking perfekta jämnåriga kusin. Jämte henne känner jag mig så värdelös och misslyckad och ful och fet och... allt. Hon är så jävla duktigt på att måla/fota/arbeta bla bla bla och jag kan ingenting. Vad har jag att komma med när hennes presenter alltid är saker hon har gjort själv, som visar hur duktig hon är?

Och maten... efter gårdagen är jag jävligt glad över att inte ha haft någon aptit idag. Det funkar inte när man vaknar hungrig (var fan kom det ifrån liksom?) och sen äter tidig middag, man blir för hungrig sen. Idag lite middag, inget mer.

Nu måste jobba. Imorgon måste jag städa, baka, handla, jobba. Och säkert något mer. Den 23:e börjar det komma folk och sen har vi gäster till den 28:e, som mest 14-15pers. Hur stå ut?

Känner att det nog kommer bli mest ångestdravel i den här bloggen. Men någonstans ska väl allt ut.

Vi får se om det blir någonting av den här bloggen...