jag gästar inte. mår väl sådär. somnar väl snart.
kanske världens tråkigaste inlägg. men... jaa. saknar ord. men vill skriva ändå. för världen blir inte bra på en sekund.
15 stygn sen sist. tror jag. ner till muskeln och penicillin och skit. och sen orkar jag inte mer. för jag har aldrig sett pappa så. inte för att antalet stygn räknas. men för att... han var sån.
och jag mår sådär. det äger att puma är här. då känns allt ok. och skitbra när vi dricker vin och pratar. men annars också. det var så fint att vara hos mamma ikväll. och katterna. nu ska jag nog sluta skriva. buh bye
lördag 27 februari 2010
puma gästar
HEJ
PUMA GÄSTBLOGGAR
Idag ska vi vara POSITIVA! För jag är en positiv människa nuförtiden! ^^
Och jag har kommit till sthlm idag och är hos Jennifer, hon är skitfin och har skitfina naglar med lila och stenar och fjärilar! Det låter rörigt men jag lovar, ser jävligt stilrent ut!
Denna veckan ska jag hjärntvätta Jennifer med att hon är fin, värdefull och skitsnygg. Och att hon kommer se skitbra ut om hon unnar sig att gå upp några kg också. För det skulle hon. Vet inte vart hon skulle få något annat ifrån O.o Knäpp! Men fin!
Jag kanske gästbloggar mer under veckan, ska vara här till typ torsdag.
Är jag modig? Vågar jag gå genom Hässelby själv mitt i natten? Hmm.... Måste fundera påredär.
pusshej Jennifer är bäst!
//puma
PUMA GÄSTBLOGGAR
Idag ska vi vara POSITIVA! För jag är en positiv människa nuförtiden! ^^
Och jag har kommit till sthlm idag och är hos Jennifer, hon är skitfin och har skitfina naglar med lila och stenar och fjärilar! Det låter rörigt men jag lovar, ser jävligt stilrent ut!
Denna veckan ska jag hjärntvätta Jennifer med att hon är fin, värdefull och skitsnygg. Och att hon kommer se skitbra ut om hon unnar sig att gå upp några kg också. För det skulle hon. Vet inte vart hon skulle få något annat ifrån O.o Knäpp! Men fin!
Jag kanske gästbloggar mer under veckan, ska vara här till typ torsdag.
Är jag modig? Vågar jag gå genom Hässelby själv mitt i natten? Hmm.... Måste fundera påredär.
pusshej Jennifer är bäst!
//puma
onsdag 24 februari 2010
kopierar från helgon:
SCÄ gick ok och läkaren var underbar... förutom:
fyfan för att jag gick upp i vikt innan mötet. fyfan vad förnedrande det är att klä av sig framför någon och sen ställa sig på vågen. som dessutom visar över ett kilo mer än den här och hos mamma. fyfan vad jag hatar mig själv.
på tunnelbanan hem visste jag exakt var jag skulle skära. få ditt straff din jävla hora. tänkte fan heller ringa mamma och gå dit. bara skära skära skära.
sen kom jag hem. rastlös som fan men hittade massa saker att distrahera mig med. nu är tankarna nästan helt borta. som vanligt liksom.
imorgon ska jag gå upp kl. 6 för att se på hockey. sen ska jag till distriktssköterskan och se över the fucked up stygnen. hon kommer se de andra ärren och de halvläkta såren och om det är samma jag träffat förut kommer det gå åt helvete. sen ska jag ta blodprover och sen ska jag till skomakaren för att fixa en ny nyckel til huset eftersom min bara fungerar när den känner för det. sen går jag hem och lägger mig igen.
that's it folks.
förutom:
psykisk status. god emotionell kontakt. piercad läpp.
-min nya läkares journalanteckning
SCÄ gick ok och läkaren var underbar... förutom:
fyfan för att jag gick upp i vikt innan mötet. fyfan vad förnedrande det är att klä av sig framför någon och sen ställa sig på vågen. som dessutom visar över ett kilo mer än den här och hos mamma. fyfan vad jag hatar mig själv.
på tunnelbanan hem visste jag exakt var jag skulle skära. få ditt straff din jävla hora. tänkte fan heller ringa mamma och gå dit. bara skära skära skära.
sen kom jag hem. rastlös som fan men hittade massa saker att distrahera mig med. nu är tankarna nästan helt borta. som vanligt liksom.
imorgon ska jag gå upp kl. 6 för att se på hockey. sen ska jag till distriktssköterskan och se över the fucked up stygnen. hon kommer se de andra ärren och de halvläkta såren och om det är samma jag träffat förut kommer det gå åt helvete. sen ska jag ta blodprover och sen ska jag till skomakaren för att fixa en ny nyckel til huset eftersom min bara fungerar när den känner för det. sen går jag hem och lägger mig igen.
that's it folks.
förutom:
psykisk status. god emotionell kontakt. piercad läpp.
-min nya läkares journalanteckning
måndag 22 februari 2010
Mår käpprätt åt helvete. Vill fly in i alkohol+stesolid-dimma men får inte. Vet inte vad jag ska ta mig till.
Borde så mycket. Borde orka så mycket. Vilket jag inte gör. Och jag väger för mycket också men jag försöker förtränga det och tro på alla som inte tror att dom kommer väga mig på onsdag. Det är bara ett möte med läkaren, right?
Vet inte vet inte vet inte vad jag ska göra. Jag kan inte bara lägga mig i sängen och fly in i sömnen längre. Det finns för många borden.
Jag bara upprepar mig själv.
Ulrica är fortfarande död. Kanske borde jag gå hem till mamma. Fast hon slutar inte fören om fyra timmar så vad ska jag göra där?
Borde så mycket. Borde orka så mycket. Vilket jag inte gör. Och jag väger för mycket också men jag försöker förtränga det och tro på alla som inte tror att dom kommer väga mig på onsdag. Det är bara ett möte med läkaren, right?
Vet inte vet inte vet inte vad jag ska göra. Jag kan inte bara lägga mig i sängen och fly in i sömnen längre. Det finns för många borden.
Jag bara upprepar mig själv.
Ulrica är fortfarande död. Kanske borde jag gå hem till mamma. Fast hon slutar inte fören om fyra timmar så vad ska jag göra där?
fredag 19 februari 2010
Jag vill bli hög, jag vill bli full, vill bara fly. Igår stängde jag av känslorna för att klara av att fira mamma. Det blev ändå trevligt och bra.
Mer vet jag inte. Rastlös trots theralen och truxal och stes och sen mer truxal. Tanken är att sova bort den här dagen. Så jag få väl ta mer.
Fuck it. Jag vill inte. Men nästa vecka måste jag ta tag i mitt liv. Plugga. Städa. Tvätta. Ska till SCÄ också.
Mer vet jag inte. Rastlös trots theralen och truxal och stes och sen mer truxal. Tanken är att sova bort den här dagen. Så jag få väl ta mer.
Fuck it. Jag vill inte. Men nästa vecka måste jag ta tag i mitt liv. Plugga. Städa. Tvätta. Ska till SCÄ också.
onsdag 17 februari 2010
Det är slut nu. Efter nästan tre år.
Jag trodde att jag skulle banga hela kvällen. Åka hem utan att ta tag i det. Bland det svåraste jag gjort... Hans pappa som var så glad att jag var där, gjorde det tio gånger svårare. Det är ju alltid jag som blivit dumpad, och aldrig face to face. Men vi grät. Och pratade. Ganska mycket. Skiljs som vänner. Men fyfan vad ont det gjorde. Och gör.
Han vägrade ta tillbaka sin mammas guldkedja. Men jag sa att han får kräva tillbaka den när som helst. En dag kommer han träffa någon, gifta sig, ha barn, och då ska hon ha den kedjan.
Idag ska jag till M. Vill nästan inte ta upp att Thomas och jag gjort slut, det finns ingenting att analysera, det är ett fullkomligt normalt steg i livet. Jag får väl försöka få fram det. Jag har mer att säga om den nya läkaren. Och oro inför nästa möte på SCÄ.
-------
Det gick bra hos M. Jag ska göra om självskattningen och SCID II. Vi gick igenom kriterierna för GAD. Det är så uppenbart, har varit sen jag var... 15? Och så ätstörning UNS, men hon sade att den redan är satt.
Vet inte vad mer jag ska säga. Det gör ont. Såklart. Det är tomt. Såklart. Men det var rätt beslut. Men det gör lika ont för det.
------
Ulrica somnade in runt åtta i morse. Sjukt mycket stesolid och sen theralen men jag kan inte sluta gråta. Och på något jävla vänster ska vi lyckas fira mammas födelsedag imorgon.
Ulrica var en av de mest underbara personer som jag träffat. Det finns så många äckel och kräk därute, varför ska hon behöva dö?
Jag trodde att jag skulle banga hela kvällen. Åka hem utan att ta tag i det. Bland det svåraste jag gjort... Hans pappa som var så glad att jag var där, gjorde det tio gånger svårare. Det är ju alltid jag som blivit dumpad, och aldrig face to face. Men vi grät. Och pratade. Ganska mycket. Skiljs som vänner. Men fyfan vad ont det gjorde. Och gör.
Han vägrade ta tillbaka sin mammas guldkedja. Men jag sa att han får kräva tillbaka den när som helst. En dag kommer han träffa någon, gifta sig, ha barn, och då ska hon ha den kedjan.
Idag ska jag till M. Vill nästan inte ta upp att Thomas och jag gjort slut, det finns ingenting att analysera, det är ett fullkomligt normalt steg i livet. Jag får väl försöka få fram det. Jag har mer att säga om den nya läkaren. Och oro inför nästa möte på SCÄ.
-------
Det gick bra hos M. Jag ska göra om självskattningen och SCID II. Vi gick igenom kriterierna för GAD. Det är så uppenbart, har varit sen jag var... 15? Och så ätstörning UNS, men hon sade att den redan är satt.
Vet inte vad mer jag ska säga. Det gör ont. Såklart. Det är tomt. Såklart. Men det var rätt beslut. Men det gör lika ont för det.
------
Ulrica somnade in runt åtta i morse. Sjukt mycket stesolid och sen theralen men jag kan inte sluta gråta. Och på något jävla vänster ska vi lyckas fira mammas födelsedag imorgon.
Ulrica var en av de mest underbara personer som jag träffat. Det finns så många äckel och kräk därute, varför ska hon behöva dö?
måndag 15 februari 2010
Jag har fattat mitt beslut. Det gör så ont. Gråter och kippar efter luft och vill skrika för att det gör så ont. Klumpen i bröstet.
Men det måste bli såhär.
Jag ska till honom imorgon. Äta middag och så. Sen åker jag väl tillbaka senare i veckan och... gör slut. Slut.
Hjärnan vill men inte hjärtat.
Jag vet inte hur man gör sånt här.
Givande samtal med mamma. Bollplank. Hon och pappa tycker så mycket om Thomas men dom har undrat och diskuterat om vi verkligen är gjorda för varandra. Dom har haft svårt att se att vi skulle ha en framtid tillsammans.
Mamma sa att jag nog måste vara singel ett tag. Jag har tänkt exakt likadant. Jag har mer eller mindre konstant haft en pojkvän sen jag var 14.
Det gör ont ändå. Nästan 3 år tillsammans.
Kanske kan vi vara vänner sen. Jag vet inte.
Det gör ont.
Men det måste bli såhär.
Jag ska till honom imorgon. Äta middag och så. Sen åker jag väl tillbaka senare i veckan och... gör slut. Slut.
Hjärnan vill men inte hjärtat.
Jag vet inte hur man gör sånt här.
Givande samtal med mamma. Bollplank. Hon och pappa tycker så mycket om Thomas men dom har undrat och diskuterat om vi verkligen är gjorda för varandra. Dom har haft svårt att se att vi skulle ha en framtid tillsammans.
Mamma sa att jag nog måste vara singel ett tag. Jag har tänkt exakt likadant. Jag har mer eller mindre konstant haft en pojkvän sen jag var 14.
Det gör ont ändå. Nästan 3 år tillsammans.
Kanske kan vi vara vänner sen. Jag vet inte.
Det gör ont.
lördag 13 februari 2010
SCÄ:
Ångest ångest ångest. Pappa skjutsade och jag kedjerökte. Kom så sjukt tidigt men det gjorde M också så vi pratade om allt och ingen och höll paniken under kontroll. Kommer inte ihåg så mycket mer än att det var väldigt många frågor och ibland fick jag svårt att svara. Läkaren satt i en sliten gammal mjukiströja och slitna jeans, det var faktiskt lite lugnande.
Ska träffa henne igen om en vecka för att gå igenom min medicinska historia lite mer, och sen veckan därpå, för att jag ska göra Stepwise, så kommer dom få en bild av hur dom bäst kan hjälpa mig. Hjälpa mig. Hjälp.
Nya läkaren:
Uuh. Är det ända jag kommer på att säga. Men så länge vi kommer överens om min medicinering så ber jag inte om att få byta. Hon var konstig. Knepig. Kall.
Annat:
Igår sov jag mig igenom tiden på VC då USK:an skulle plocka mina helvetesstygn. Jag hade sovit 18 timmar, genom väckarklocka och folk som ringde. Sen spydde jag ett tag. Sen låg jag i sängen lite till. Sedan fick jag nog och gav mig på att plocka stygnen själv, och lyckades. Det här var inga vanliga stygn, som jag kan plocka med en hand.
Sen blev jag ledsen ett tag. Sen ringde jag mamma och blev mindre ledsen. Men sen blev jag knäpp och högg skalpellen i låret några gånger. Som jag inte kommer ta upp med Marie, orkar inte.
Idag ska jag titta på serier. Och jobba. Få slut på mina cash flow problems. Fast dom ordnar sig ändå, när CSN får tummen ur.
Ångest ångest ångest. Pappa skjutsade och jag kedjerökte. Kom så sjukt tidigt men det gjorde M också så vi pratade om allt och ingen och höll paniken under kontroll. Kommer inte ihåg så mycket mer än att det var väldigt många frågor och ibland fick jag svårt att svara. Läkaren satt i en sliten gammal mjukiströja och slitna jeans, det var faktiskt lite lugnande.
Ska träffa henne igen om en vecka för att gå igenom min medicinska historia lite mer, och sen veckan därpå, för att jag ska göra Stepwise, så kommer dom få en bild av hur dom bäst kan hjälpa mig. Hjälpa mig. Hjälp.
Nya läkaren:
Uuh. Är det ända jag kommer på att säga. Men så länge vi kommer överens om min medicinering så ber jag inte om att få byta. Hon var konstig. Knepig. Kall.
Annat:
Igår sov jag mig igenom tiden på VC då USK:an skulle plocka mina helvetesstygn. Jag hade sovit 18 timmar, genom väckarklocka och folk som ringde. Sen spydde jag ett tag. Sen låg jag i sängen lite till. Sedan fick jag nog och gav mig på att plocka stygnen själv, och lyckades. Det här var inga vanliga stygn, som jag kan plocka med en hand.
Sen blev jag ledsen ett tag. Sen ringde jag mamma och blev mindre ledsen. Men sen blev jag knäpp och högg skalpellen i låret några gånger. Som jag inte kommer ta upp med Marie, orkar inte.
Idag ska jag titta på serier. Och jobba. Få slut på mina cash flow problems. Fast dom ordnar sig ändå, när CSN får tummen ur.
fredag 12 februari 2010
vi firar inte alla hjärtans dag ihop.
jag kommer med största sannolikhet avsluta förhållandet.
det värker inom mig. men när hjärtat inte längre vill... jag kan inte tvinga fram något som inte finns
SCÄ och nya läkaren tar jag någon annan gång, kanske när jag inte gråter.
en kär före detta kollega får snabbt slut på mer tid att leva. levern orkar inte cellgifterna längre. det värker det också. tynger.
jag kommer med största sannolikhet avsluta förhållandet.
det värker inom mig. men när hjärtat inte längre vill... jag kan inte tvinga fram något som inte finns
SCÄ och nya läkaren tar jag någon annan gång, kanske när jag inte gråter.
en kär före detta kollega får snabbt slut på mer tid att leva. levern orkar inte cellgifterna längre. det värker det också. tynger.
tisdag 9 februari 2010
Kan inte vara still, kan inte slita plocka och sortera och fixa. Det är inte ångest, det är mer hypomani, som förra veckan blev livsfarlig för mig. Hade jag tagit propavanen hade jag varit död nu. Så enkelt är det.
Marie säger att det kommer bli väldigt mycket frågor på SCÄ, och det fattar ju jag också, men hon sa också att dom kommer vilja ha väldigt mycket detaljer, hur små dom än kan verka. Vad händer om jag svarar fel? Hur ska jag beskriva mitt matintag när det kan skifta så mycket? Vad händer om det inte finns ett mönster? Finns det ett mönster? Det är inte bara kroppen som går på högvarv. Och träffa nya läkaren bara några timmar efteråt.
Stop screwing up, start shaping up. Seriöst. Det har nått bristningspunkten. Två vägar, den ena leder rakt tillbaka till helvetet.
Marie säger att det kommer bli väldigt mycket frågor på SCÄ, och det fattar ju jag också, men hon sa också att dom kommer vilja ha väldigt mycket detaljer, hur små dom än kan verka. Vad händer om jag svarar fel? Hur ska jag beskriva mitt matintag när det kan skifta så mycket? Vad händer om det inte finns ett mönster? Finns det ett mönster? Det är inte bara kroppen som går på högvarv. Och träffa nya läkaren bara några timmar efteråt.
Stop screwing up, start shaping up. Seriöst. Det har nått bristningspunkten. Två vägar, den ena leder rakt tillbaka till helvetet.
kopierat från helgon, igen:
propavan och imovane bort. 3ml theralen och stilnoct insatt till natten, samt lyrica. fortsätter med stesolid ett tag.
fredag: helt väck av sömnbrist och imovane, hade tydligen lagt fram 30 propavan men sen ring mamma och steffi. vad fan håller jag på med, vad utsätter jag dom för? jag kommer inte ihåg att dom kom, jag kommer inte ihåg taxin till psykakuten. jag minns lite av väntrummet, jag minns att jag kom till ettan och fick ett enkelrum och en imovane. den fungerade inte. jag fick en till. den fungerade inte. det sög.
steffi berättade att jag varit livrädd för det som fanns under soffan. det här måste fan få ett slut nu. jag måste skärpa mig. this is it, no more.
lördagen var mest ångest. snäll personal. SSK:n A validerade mig hela tiden, berättade hur duktig jag var som ändå försökte äta, och att det var bra att jag sa till när ångesten blev för kraftig.
söndag var ok. satt mest och rökte, eller läste.
idag var morgonen helvetisk och den tjuriga SSK:n vägrade ge mig en till stesolid efter 90 minuter, trots att jag ska kunna få det.
varit hos m. hon tyckte att jag var för påverkad för att vi skulle kunna ha ett givande samtal, men vi pratade om ytliga saker i 35 minuter. jag vet inte om det berodde på lyrican eller stesoliden eller både och.
varit på apoteket. det blev en jävla massa piller. får träffa min nya läkare på torsdag. samma dag som jag ska till SCÄ. hjälp.
19.50:
man blir inte fet av två ”rutor” kexchocklad. man blir inte fet av två ”rutor” kexchocklad. man blir inte fet av två ”rutor” kexchocklad. man blir inte fet av två ”rutor” kexchocklad. man blir inte fet av två ”rutor” kexchocklad. man blir inte fet av två ”rutor” kexchocklad.
läser att ökad aptit och viktuppgång tillhör de vanligare biverkarna på lyrica. jag har lust att spola ner dom i toaletten.
propavan och imovane bort. 3ml theralen och stilnoct insatt till natten, samt lyrica. fortsätter med stesolid ett tag.
fredag: helt väck av sömnbrist och imovane, hade tydligen lagt fram 30 propavan men sen ring mamma och steffi. vad fan håller jag på med, vad utsätter jag dom för? jag kommer inte ihåg att dom kom, jag kommer inte ihåg taxin till psykakuten. jag minns lite av väntrummet, jag minns att jag kom till ettan och fick ett enkelrum och en imovane. den fungerade inte. jag fick en till. den fungerade inte. det sög.
steffi berättade att jag varit livrädd för det som fanns under soffan. det här måste fan få ett slut nu. jag måste skärpa mig. this is it, no more.
lördagen var mest ångest. snäll personal. SSK:n A validerade mig hela tiden, berättade hur duktig jag var som ändå försökte äta, och att det var bra att jag sa till när ångesten blev för kraftig.
söndag var ok. satt mest och rökte, eller läste.
idag var morgonen helvetisk och den tjuriga SSK:n vägrade ge mig en till stesolid efter 90 minuter, trots att jag ska kunna få det.
varit hos m. hon tyckte att jag var för påverkad för att vi skulle kunna ha ett givande samtal, men vi pratade om ytliga saker i 35 minuter. jag vet inte om det berodde på lyrican eller stesoliden eller både och.
varit på apoteket. det blev en jävla massa piller. får träffa min nya läkare på torsdag. samma dag som jag ska till SCÄ. hjälp.
19.50:
man blir inte fet av två ”rutor” kexchocklad. man blir inte fet av två ”rutor” kexchocklad. man blir inte fet av två ”rutor” kexchocklad. man blir inte fet av två ”rutor” kexchocklad. man blir inte fet av två ”rutor” kexchocklad. man blir inte fet av två ”rutor” kexchocklad.
läser att ökad aptit och viktuppgång tillhör de vanligare biverkarna på lyrica. jag har lust att spola ner dom i toaletten.
tisdag 2 februari 2010
allt och ingenting från i fredags till idag. orkar inte skriva nytt så jag plockar från helgon för er som inte läser där.
-
fredag/lördag
x antal stygn under huden, xx antal stygn utanpå. trasiga artärer och blod som sprutade hej vilt. det var tal om möjlig operation. förlorade så mycket blod att jag tuppade av men hb:t var ok så jag slapp blodtransfusion.
steffi och michel som kutade som fan och hann hit innan ambulansen. steffi som skäms för att hon inte klarade av att se på när dom sydde, jag som skäms för att jag utsatte henne och michel för det.
ambulansföraren kände igen mig, trots att det var år sen sist. sjuksköterskan på akuten kom ihåg mig, trots att det var år sen sist.
psykakuten. hem med fyra tior stes och ett nummer man kan ringa så kommer dom typ hem till en och kan fixa recept och sånt.
12.20
inser nu att jag inte ätit på 24 timmar... är ändå inte hungrig. mamma kommer snart tillbaka från apoteket och ica och sen ska vi hem till henne. bor hos henne till måndag i alla fall, sen får vi se hur jag mår.
förra såret var inte långt, brett, djupt nog. det nya såret är faktiskt det värsta jag gjort, så jag känner mi liksom...nöjd nu.
19.25
hevete. läkaren sydde med stygn som jag inte har en aning om hur jag ska kunna plocka själv. jag vägrar gå till distriksksöterskan. det har kommer bli intressant.
lördag
stelkrampspruta och penicillin och omeprazol fick jag också. läkaren var så underbart bra.
det är skönt att vara med mamma men jag vet ju att så fort jag kommer hem kommer ångesten som ett slag i magen.
lämnande ett meddelande till m igår där jag bara grät och grät och sa att jag måste få träffa en läkare nu nu nu att jag går under att det inte går mer. den där jouren jag fick nummer till kan fan inte dela medicin, som både läkaren och ssk:n på akuten sa. fuck them.
rosanna kanske kommer hit =). andra delen av dagen spenderar jag i sängen med NCIS och wire in the blood.
söndag
stelkrampspruta och penicillin och omeprazol fick jag också. läkaren var så underbart bra.
det är skönt att vara med mamma men jag vet ju att så fort jag kommer hem kommer ångesten som ett slag i magen.
lämnande ett meddelande till m igår där jag bara grät och grät och sa att jag måste få träffa en läkare nu nu nu att jag går under att det inte går mer. den där jouren jag fick nummer till kan fan inte dela medicin, som både läkaren och ssk:n på akuten sa. fuck them.
rosanna kanske kommer hit =). andra delen av dagen spenderar jag i sängen med NCIS och wire in the blood.
måndag
läkaren var varm och snäll och förstående och såg det akuta behovet av starkare lugnande. 25 femmor stesolid och: ”det är ingen omöjlighet att du skulle få ett recept till ifall det skulle behövas”. jag vill ha honnom som fast läkare, men det går inte. bara att hoppas att nya läkaren är hälften å bra som honom.
mår illa men tänker tvinga i mig en macka. och sen ta en stes.
-
fredag/lördag
x antal stygn under huden, xx antal stygn utanpå. trasiga artärer och blod som sprutade hej vilt. det var tal om möjlig operation. förlorade så mycket blod att jag tuppade av men hb:t var ok så jag slapp blodtransfusion.
steffi och michel som kutade som fan och hann hit innan ambulansen. steffi som skäms för att hon inte klarade av att se på när dom sydde, jag som skäms för att jag utsatte henne och michel för det.
ambulansföraren kände igen mig, trots att det var år sen sist. sjuksköterskan på akuten kom ihåg mig, trots att det var år sen sist.
psykakuten. hem med fyra tior stes och ett nummer man kan ringa så kommer dom typ hem till en och kan fixa recept och sånt.
12.20
inser nu att jag inte ätit på 24 timmar... är ändå inte hungrig. mamma kommer snart tillbaka från apoteket och ica och sen ska vi hem till henne. bor hos henne till måndag i alla fall, sen får vi se hur jag mår.
förra såret var inte långt, brett, djupt nog. det nya såret är faktiskt det värsta jag gjort, så jag känner mi liksom...nöjd nu.
19.25
hevete. läkaren sydde med stygn som jag inte har en aning om hur jag ska kunna plocka själv. jag vägrar gå till distriksksöterskan. det har kommer bli intressant.
lördag
stelkrampspruta och penicillin och omeprazol fick jag också. läkaren var så underbart bra.
det är skönt att vara med mamma men jag vet ju att så fort jag kommer hem kommer ångesten som ett slag i magen.
lämnande ett meddelande till m igår där jag bara grät och grät och sa att jag måste få träffa en läkare nu nu nu att jag går under att det inte går mer. den där jouren jag fick nummer till kan fan inte dela medicin, som både läkaren och ssk:n på akuten sa. fuck them.
rosanna kanske kommer hit =). andra delen av dagen spenderar jag i sängen med NCIS och wire in the blood.
söndag
stelkrampspruta och penicillin och omeprazol fick jag också. läkaren var så underbart bra.
det är skönt att vara med mamma men jag vet ju att så fort jag kommer hem kommer ångesten som ett slag i magen.
lämnande ett meddelande till m igår där jag bara grät och grät och sa att jag måste få träffa en läkare nu nu nu att jag går under att det inte går mer. den där jouren jag fick nummer till kan fan inte dela medicin, som både läkaren och ssk:n på akuten sa. fuck them.
rosanna kanske kommer hit =). andra delen av dagen spenderar jag i sängen med NCIS och wire in the blood.
måndag
läkaren var varm och snäll och förstående och såg det akuta behovet av starkare lugnande. 25 femmor stesolid och: ”det är ingen omöjlighet att du skulle få ett recept till ifall det skulle behövas”. jag vill ha honnom som fast läkare, men det går inte. bara att hoppas att nya läkaren är hälften å bra som honom.
mår illa men tänker tvinga i mig en macka. och sen ta en stes.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)