Shards of me

däääär kickar stesoliden in och jag börjar klara av tanken på att åka till centralbadet med jen och våra gäster imorgon. jag har inte gått upp ett enda hekto under julen men ändå får jag en sån jävla ångest. jag har ingen dulcolax kvar så jag kan inte rensa magen heller.

imorse frågade thomas mig om jag kom ihåg allt från inatt och... uppenbarligen gör jag inte det. jag hade blivit helt frånvarande och när tove tog i mig sparkade jag och kröp sen ihop i forsterställning.
idag har jag haft svårt att hålla mig närvarande, jag ser att folks munnar rör på sig men jag får inte ihop orden. såhär mycket har det inte varit på 4-5 år eller så. kanske är det för att min kropp inte mår bra? jag vet inte.
men annars är det ok. eller... sitter och tittar på so you think you can dance och jag såg just en underbar koreografi och min första tanke var "det här måste jag prata med miia om"... vi båda tittade på och älskade och diskuterade so you think you can dance.
men, som sagt, annars ok.

farmor bad för mig idag. hon frågar hur min relation till gud är och jag sa komplicerad. men vi bad. eller ja, hon bad. det finns ju fortfarande inom mig liksom.