Shards of me

3 hekto ifrån en anorexi-diagnos. fyfan vad jag hatar mig själv. 14% ifrån normal kroppsvikt istället för 15%. varför hatar jag mig själv så mycket för det? jag får ju ändå all den behandling jag kan tänkas behöva. det borde inte kännas såhär hemskt. jag borde inte hata mig själv så mycket för det. paniken slog till för fullt när jag väntade på tunnelbanan på slussen, en stes och en truxal men till slut var jag tvungen att gå av tunnelbanan i alvik och kedjeröka tills nästa tåg kom.
ett stort fett rött utropstecken efter svaren om självmordstankar och självmordsbenägenhet. marie på fredag och vi kan ju bara glömma att genomföra scid II-testet, jag är i på tok för dåligt skick. scid I som gjordes idag visade på starka drag av social fobi, men det har jag ju haft sen jag var 15.
25% sjukskriven, jag kan hoppa av ena kursen fast fortsätta få pengar från csn. det är väl i alla fall en sten mindre inom mig.


fitt-läkaren i vanliga öppenvården missade att skriva ut recept på lyrica TVÅ gånger. en gång är ett misstag, två gånger är oacceptabelt och oprofessionellt, och gjorde så att jag blev tvungen att åka till psykakuten igår får att få några tabletter. jag tänker begära att få byta läkare. fine om det inte finns en annan läkare inom unga-vuxna teamet, jag tänker aldrig träffa kärringen igen. och det är min rätt som patient att få byta läkare. speciellt inte efter förra gången. "hur djupt blev såret? hur brett var det? hur långt var det? hur många stygn blev det? har du mycket ärr? var har du ärr?" jag blev bara så jävla triggad. av en läkare. fyfan.

jag tror inte jag orkar mer idag. tror jag tar 3ml theralen och några propavan och stilnoct och imovane och hoppas på en bättre morgondag.