Världens jävla panikattack över att... över att... Ulrica... hon är ju död. Jag tänker på all varm chocklad i lärarrummet och varje gång det var korv och vit sås i skolmatsalen (internskämt). Och hon är död nu. Det gick från att tänk år till att hon har en vecka på sig. Från att mamma sa "ska jag be om en fika" till att hon ringde och sa "Ulrica är död".
Kommer på att det finns en mail till bloggen och att jag ska maila dit. Till L. såklart. Imorgon. När jag kan andas ordentligt igen. Och har ringt mamma.
Ulrica är död. Så är det bara. Hon blev den sista av systrarna ur boken "Livet kan inte vänta"
Och här finns Ulricas blogg.
Köp den förresten. Eller ge pengarna till cancerforskning.
För Ulrica är fortfarande död. Liksom så många andra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar