Shards of me

Jaa... inte mycket att säga egentligen. Eller, jag hade det tidigare. Sen somnade jag. Och har glömt allt nu.

Puma har åkt hem och jag är uttråkad och rastlös och smått ångestig. Imorgon ska L och jag tydligen prata. Jag har ingen aning om vad jag ska säga. Helt stum. Visst, jag är inte lika arg längre... men det är knappast som så att det är ok. Jag kan inte beskriva hur det var. Till slut gav jag upp. Berättade kallt och känslolöst för Puma vad som hänt, och kände inte mer på ett tag. Självbevarelsedrift. Överlevnadsinstinkt.

Nu tänker jag... jag vet inte. Det roligaste som händer ikväll är väl att jag ska hänga tvätt. Det säger väl en del.