Shards of me

mamma: "nu när pappa kommer vara borta är vi båda oroliga över hur det kommer gå för dig, framförallt med maten. hur kan vi/jag hjälpa dig?"

jag försökte vara ärlig. berättade att jag ändå alltid äter middag. mamma sa: "dom på scä sa ju att dom inte tänkte så mycket på ditt bmi som din historia". jag sa att jag vill ändå gå ner i vikt för att markera (inte för att alla andra kommer vara så jävla smala och jag vill inte behöva skämmas).

visst kan jag gå hem till mamma och käka middag då och då. då får jag dessutom extra promenader. men det sa jag ju självklart inte.

grejen är... visst har äter jag på tok för lite, men jag har inga större problem med att äta. det är ju inte den biten jag behöver hjälp med...


jag ser fortfarande ett stort jävla sår på låret. men inte ikväll i alla fall. vi får se.

minnesluckan från igår är inte det minsta rolig. jag var varken full eller hög... men farsan lär ju tro något helt annat, när jag stod som ett frågetecken när han pratade om kameraväskan och minneskortet osv. hur kan fyra timmar bara försvinna?