Shards of me

Stockholms Centrum för Ätstörningar. Stockholms Centrum för Ätstörningar.
Jag? Dit? Vadå?
Det bara snurrar och snurrar i huvudet.
Jag kan ju äta. Så jävla illa är det väl inte? (Jag fick en tid inom en månad, uppenbarligen är det något fel men jag kan inte ta in det)

Det andra är... Wollmar Yskullsgatan 27. 2003. Tonårsenheten. Totalt jävla kaos. Ångest, självmordsförsök, bråk, kaos.
Hur ska jag klara av att gå in i dom lokalerna igen? Hur ser mitt gamla rum ut nu? Och dagrummet... och köket och matsalen? Det är säkert finare nu, ätstörningsenheter brukar vara det. Jag vet ändå inte hur jag ska fixa det. Det blir för mycket, både samtalet nu, 2010, och allting då, 2003.
Vad kommer dom fråga? Kommer jag svara ”rätt”?

Fyfan vad det snurrar.