nu när jag börjar tänka började det redan vid tretton års ålder. eller kanske tidigare. england har jag så lite minnen ifrån, förträngning kanske det kallas, jag vet inte. anyhow hur jag "missade" hela lektioner genom hela högstadiet och gymnasiet.
vid fjorton års ålder, då jag inte var i min egen kropp när r våldtog mig. hur jag alltid flöt uppe i vänstra hörnet av rummet med terapeuten k. hur jag kunde se folks munnar röra på sig men inte registrera någonting. hur jag under hela gymnasiet var tvungen att gå ut ur klassrummet var 20:de minut för att komma tillbaka till verkligheten. hur lee en gång med våld fick föra mig till skolsjuksköterskan för att jag var så fruktansvärt frånvarande.
hur jag än idag flyter bort. ingen märker det för ansiktet är perfekt. hur thomas och jag tittar på film och jag min 1/5. hur hela släkten är här och jag har tappat en hel dag. hur jag kan skriva detta och kanske inte komma ihåg någonting imorgon. och massa annat. var göra av det? vad göra åt det?
fuck. jag vet inte.
jag vet att det var mer jag ville skriva. men vet ni vad? jag kommer självklart inte ihåg det. jag vill verkligen verkligen skriva så mycket mer. om allt jag förträngt men fått återberättat men inte "minns".
det här är verkligen saker jag aldrig skrivit om förut... aldrig vågat. det har varit för konstigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar